Visar inlägg med etikett stranden. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett stranden. Visa alla inlägg

tisdag 6 januari 2009

Försäljarnas strand

Idag ville vi tillbringa en lat dag på stranden, men den blev inte så avkopplande som vi hade velat. Den ena försäljaren efter den andre dök upp, just som vi kommit till ro och nästan slumrat in i den sköna 30-gradiga skuggan. De är aldrig otrevliga och det är nästan det som är det värsta. Det är svårt att skarpt avvisa någon som är så trevlig som en typisk gambier är, men till slut lärde vi oss (läs: jag mig) hur man måste göra för att säga nej, tack. Bara man är rak och så kortfattad som möjligt, går det bra. Men att sola på den stranddel som hör till Cape Point Hotel utan att bli störd, går inte. Försäljarna går fram och tillbaka och hälsar på en och undrar hur man trivs med sin semester, även om de vet att man inte intresserad av deras solglasögon, handdukar, väskor, halsband, fruktfat eller så kallade silversmycken. Även tiggare får fritt gå från solsäng till solsäng och förklara varför man ska ge just dem en rejäl slant. Ofta har de med sig en bok som de vill att man ska skriva i och uppge sitt namn och summan man har gett, som en slags marknadsföring till kommande välgörare. 
                                                              
Den enda person vi egentligen välkomnade var Alex - "the juice man". Han pressar och säljer mycket goda juicer på stranden till ett bra pris - mellan 10 och 16 kr styck. Min favorit är den gjord på banan och apelsin med hela mangobitar i som är ett perfekt mellanmål på stranden. Flera svenskar vi pratat med rekommenderade honom också för olika turer i Gambia, eftersom han till skillnad från de flesta andra är ärlig och och anspråkslös, då man kan få en heldagsutflykt väldigt billigt i jämförelse med Ving och andra reserarrangörer. 
Annars är stranden utanför Cape Point Hotel ganska härlig och på kvällarna när alla strandgäster gått för dagen tar lokalbefolkningen över och spelar fotboll eller motionerar på annat sätt. Det är kul att se.
Röd flagg (se bilden) betyder förresten att det finns undervattensströmmar i vattnet som kan vara farliga och man avråder från att bada. Detta var något som vi inte brydde oss särskilt mycket om och det gick bra ändå.

torsdag 1 januari 2009

Framme i Banjul

Det har varit en lång dag. Den började nyårsnatten kl.04.30 då klockan ringde och väckte oss på hotellrummet. 40 minuter senare stod vi duschade och klara för taxi till Centralstationen i Malmö. Tåget tog oss sedan till Kastrup varifrån vi flög kl.08.25 till Banjul, Gambia. Vi mellanlandade på Gran Canaria där några passade på att röka. Jag däremot köpte oss varsin kall Cola vilket var väldigt gott i värmen. Men som en mamma sade till sin son, i Gambia är det ännu varmare! 

Och det var det verkligen. 33 grader i skuggan närmare bestämt. Och det kändes inte svalare när tiden blev lång i säkerhetskontrollen med en enda lång och fruktansvärt seg kö. Till slut tyckte till och med personalen att det blev rätt jobbigt, så de vinkade bara förbi oss. Det var fullt med män som ville hjälpa oss med bagaget. En av dem var ovanligt envis och grabbade tag i min mans väska trots protester. Det var bara att kapitulera och 50 meter senare, framme vid bussen, betala honom vad det kostade. Vi hade inga mindre pengar i Dalaser sade vi, men "lägligt" nog dök det upp en annan man som kunde växla och det gick även bra med annan valuta sade han, exempelvis danska eller svenska kronor, bara det inte var mynt. Nåväl, eftersom vi hade kort om kontanter slutade det med att mannen fick 2 guldtior med en liten klapp på axeln om att han hade varit bra envis. Då brast han ut i ett vänligt skratt och vi lämnade varandra med ett leende på läpparna för att kliva in i Vings buss med den svensktalande gambiern. Han var otroligt duktig på framför allt danska, men kunde skilja på de bägge språken och växla mellan dem på ett sätt som inte jag klarar. 

På hotellet Cape Point vid fem-tiden på kvällen svensk tid, gjorde vi oss hemmstadda och åt för enkelhetens och hungerns skulle mat där första kvällen och allt. Men sen ska vi ut på äventyr.

Kul var att det från ingenstans dök upp en massa gambianska musiker som spelade, sjöng och dansade för oss, lagom när maten var klar för vår del. De var bra högljudda så jag hade nog inte velat sitta mitt framför dem med en ny tallrik mat på bordet, men som det var nu passade det alldeles utmärkt. 

Efter detta gick vi mot stranden för att se oss omkring och hamnade i grannhotellets bar. Vi såg genast att detta hotell är lyxigare, men det är ju inte så konstigt eftersom det har fem stjärnor och vårt bara tre. Det var ju inte för lyxen man valde att resa till Gambia och jag är mer än nöjd. Vi har myggnät, bra sängar, air condition, en ren toalett och till och med tillgång till trådlöst internet utan lås! Helt perfekt för en liten bloggare som jag. Och när det gäller Gambia som land verkar människorna vara trevliga,  men än har vi mycket att upptäcka. Ändå har vi redan lyckats stöta ihop med en sk "Bumpster". En som vill bli ens bästa vän, troligtvis för att få ekonomisk hjälp att komma vidare i livet. Många har inte släktningar som kan hjälpa dem att skaffa en utbildning, utan känner sig då hänvisade till vänner, och till och med främlingar från andra länder.