Ibrahim som var vår guide under dagen, hade bett sin fru att laga till något åt oss att äta till middag. Jag trodde knappt mina ögon när vi gick igenom slumområdet med baracker hopbyggda av sten och plåt, att det var här han bodde, vår servitör. Hela familjen på två vuxna och tre barn, plus ytterligare personer sover i två små rum på 3 x 3 kvadrat, respektive 2 x 3 kvadrat. Detta boende har inget rinnande vatten, ingen el, ingen värme och inget kök. Ändå går ungefär en tredjedel av hans månadslön som ligger på cirka 1000 kr före skatt, till hyran. Detta var en oerhört nyttig upplevelse för oss.
Maträtten som kallas Domoda, åt vi alla med varsin sked ur samma något fördjupade tallrik. Den var faktiskt bland det godaste jag har ätit. Inte konstigt att Ibrahims vänner kommer förbi och äter hos hans fru, även när han inte är hemma. Hon är en mästerkock. Maten bestod av suveränt kryddad och krämig bulgur tillsammans med grillad catfish och grillade grönsaker som kassava, kokt morot och potatis, garden egg som är som en mini aubergine fast gul och så små, små vita kålhuvuden, chili och en grön sås gjord på hibiskusblad. Den påminde om smaken från vinblad som araber brukar använda i sin mat.
Till efterrätt var det skalad och ituskuren apelsin som inte ser ut som vår oranga utan är mer ljusgul och ibland även grön. Man äter den genom att pressa ut fruktjuice och kött med bägge händerna. 
Minstingen tyckte det var lite surt.
Äldsta dottern är 7 år, men familjen har inte råd att varken låta henne eller hennes yngre syskon gå i skola.
Barnen överallt är hur söta som helst och dessa ville bli fotograferade minst hundra gånger. Ännu roligare tyckte de det var att fotografera själva och skratten gick höga när de fick se vad de lyckats fånga på bild. 
På vägen hem passerade vi vattenpumpen och en oberoende skola driven av frivilliga krafter. Barnen lärde in några engelska artighetsfraser, läste in någon muslimsk text och sjöng en svensk visa för oss medan vi besökte dem och vi fick möjlighet att bidra ekonomsikt till deras verksamhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar