Albert Market

Denna dag var otroligt minnesvärd. Efter frukosten begav vi oss till Albert Market i huvudstaden Banjul med en grön taxi som Ibrahim ordnat. Där gick vi i timmar och fortsatte att vara fascinerade av det vi såg, hörde och kände.  Jag satte igång att pruta och det gick riktigt, riktigt bra. Försäljarna sade att jag var duktig på det och man såg att de tyckte det var kul att förhandla och sedan ta i hand på det man kommit överens om. Hade velat köpa tyger och någon CD-skiva med afrikansk musik också men nu när jag är tre träelefanter, sex elefantnyckelringar, en flodhäst, tre sandtavlor och en påse med rökelse av bark rikare, känner jag mig nöjd med dagens förvärv. 

                                                                                   

Det här är en del av Albert Market uppifrån. Under plåttaken gömmer sig mängder av kläder, väskor, skor, bönor, grönsaker, fisk, kött, hantverk, teknik och musik.

Till en början ville några inte bli fotograferade, men så småningom, ju bättre kontakt man fick med folk, ville de och bad de om att få bli fotograferade. Det här är en liten flicka som förföljde oss ett tag. Hon och jag gjorde grimaser till varandra.

Här är en stor fisk och i bakgrunden syns "fiskslaktaren". Istället för att bara fjälla fiskarna tar han bort skinnet också. Det såg märkligt ut för mig. Men något som vi reagerade positivt på var att det inte luktade alls så illa som vi trodde att det skulle göra. Vi jämförde med Malaysia och Turkiet och det gick faktiskt att vara inne i slakteriet utan problem. Beror det på hettan som kanske torkar ut saker och ting? Jag vet inte.

Här är slaktaren. Han hanterade kött som om han aldrig gjort annat i hela sitt liv. Men frågan är om jag blev sugen på just kött efter att ha sett detta. 

Fiskerinäringen är stor i Gambia. Den vanligaste födan är fisk och det kan fattiga människor ha råd att äta varje dag. På stranden fanns stora nät där catfish låg och torkade för att tjäna som mat och smaksättare.